Flygplatsen - en plats full av känslor
Jag blir bara så glad när jag är på en flygplats, konstigt va. Det är alltid så mkt känslor överallt - återseenden och uppbrott mellan människor. Idag såg jag det klassiska romantiska återseendet - mannen kommer hem med flyget i sina militärkläder, sliten efter flera månader ute i krig (ja, kanske inte så dramatiskt, men det blir roligare när man överdriver lite ;)), hans kvinna står och väntar på honom och kastar sig om hans famn när han kommer ut från gaten. Romantiskt eller vad?!! Jag kunde inte annat än sucka och le...
För övrigt är det rätt kul att bara sitta och titta på människor, man undrar ju vad de gör liksom och hur deras liv ser ut. Jag undrar om paret jag ser är lyckliga med varandra, om den alldeles för tjocka kvinnan bredvid mig tycker det är skitjobbigt att jag knappt får plats på sätet bredvid henne, eller om flygvärdinnan är less på att le (ni vet som de gör hela tiden när det går ombord folk på planet "välkommen! =)"). Sen undrar man ju hur folk ser på mig, ser de att jag har fula skor på mig idag? Ser de mig som en tuff yrkeskvinna som går där med sin laptop eller ser de mig som en patetisk wannabe? Hur gammal tror de att jag är? Ni får inte tro att jag alltid går och funderar på sånt här, men håll med om att man bra gärna skulle vilja veta hur ANDRA ser på en =)
Läser en bok nu som heter Hur jag blev kvinna, ger bra reflektioner alltså. Handlar om en kvinna som menar att trots att vi tror att vi lever i ett ganska jämlikt samhälle så är det inte bättre nu än det var för 50 år sen. En bra grej hon skriver är tex reflektionen över kvinnor som klättrar och blir framgångsrika, hon menar att för att kvinnor ska gå långt går de mannens, redan upptrampade och färdigutstakade, väg. Varför måste vi bli manliga för att nå långt? Varför kan vi inte gå vår egen väg? Vara kvinnliga men ändå starka och gå långt? Jag tyckte det var intressant att läsa... För övrigt så anser jag själv också att när en kvinna väl "blir" som en man och tar tex chefsposter, då kanske hon blir respekterad av männen på ett jämlikt sätt men hon kallas likväl en bitch av vissa bakom ryggen. Okvinnlig och oattraktiv har hon blivit, inte alls som "en kvinna bör vara" (hon ska ju vara mjuk och go, tillmötesgående, mild blaha blaha...). Men hur ska hon göra då?? Antingen är hon "kvinnlig" och stannar hemma med barnen utan karriär, eller så blir hon "manlig" och folk snackar skit bakom ryggen. Snurrar jag in mig? Hehe...
Nu ska jag sluta filosofera kring andra människor liv, och mitt eget =) Lite enkelt tv-tittande och en kopp te lockar nu.
kram
För övrigt är det rätt kul att bara sitta och titta på människor, man undrar ju vad de gör liksom och hur deras liv ser ut. Jag undrar om paret jag ser är lyckliga med varandra, om den alldeles för tjocka kvinnan bredvid mig tycker det är skitjobbigt att jag knappt får plats på sätet bredvid henne, eller om flygvärdinnan är less på att le (ni vet som de gör hela tiden när det går ombord folk på planet "välkommen! =)"). Sen undrar man ju hur folk ser på mig, ser de att jag har fula skor på mig idag? Ser de mig som en tuff yrkeskvinna som går där med sin laptop eller ser de mig som en patetisk wannabe? Hur gammal tror de att jag är? Ni får inte tro att jag alltid går och funderar på sånt här, men håll med om att man bra gärna skulle vilja veta hur ANDRA ser på en =)
Läser en bok nu som heter Hur jag blev kvinna, ger bra reflektioner alltså. Handlar om en kvinna som menar att trots att vi tror att vi lever i ett ganska jämlikt samhälle så är det inte bättre nu än det var för 50 år sen. En bra grej hon skriver är tex reflektionen över kvinnor som klättrar och blir framgångsrika, hon menar att för att kvinnor ska gå långt går de mannens, redan upptrampade och färdigutstakade, väg. Varför måste vi bli manliga för att nå långt? Varför kan vi inte gå vår egen väg? Vara kvinnliga men ändå starka och gå långt? Jag tyckte det var intressant att läsa... För övrigt så anser jag själv också att när en kvinna väl "blir" som en man och tar tex chefsposter, då kanske hon blir respekterad av männen på ett jämlikt sätt men hon kallas likväl en bitch av vissa bakom ryggen. Okvinnlig och oattraktiv har hon blivit, inte alls som "en kvinna bör vara" (hon ska ju vara mjuk och go, tillmötesgående, mild blaha blaha...). Men hur ska hon göra då?? Antingen är hon "kvinnlig" och stannar hemma med barnen utan karriär, eller så blir hon "manlig" och folk snackar skit bakom ryggen. Snurrar jag in mig? Hehe...
Nu ska jag sluta filosofera kring andra människor liv, och mitt eget =) Lite enkelt tv-tittande och en kopp te lockar nu.
kram
Nytapetserat
Sådär nu har jag nya fina tapeter i min nya fina lägenhet! Kolla här, visst blev det schysst =)
Idag var första soldagen på länge, härligt det var att vakna upp imorse och se solen sticka fram. Gick en liten promenad och det var nästan så jag fick kisa med ögonen, kändes som att komma ut ur en grotta där jag bott i flera veckor. Jag kände mig som Orvar i Bröderna Lejonhjärta när han efter flera år får komma ut ur sin grotta och se solen haha!
Jobbet flyter på. Ser fram emot att åka iväg på utlandspraktik till våren. Var ju ett tag sen jag kom hem från läsåret i Schweiz och nu känns det som att jag är redo igen!
Nu ska jag titta på min fina tapet, och dricka te och äta lite godis hihi! KRAM!!
Idag var första soldagen på länge, härligt det var att vakna upp imorse och se solen sticka fram. Gick en liten promenad och det var nästan så jag fick kisa med ögonen, kändes som att komma ut ur en grotta där jag bott i flera veckor. Jag kände mig som Orvar i Bröderna Lejonhjärta när han efter flera år får komma ut ur sin grotta och se solen haha!
Jobbet flyter på. Ser fram emot att åka iväg på utlandspraktik till våren. Var ju ett tag sen jag kom hem från läsåret i Schweiz och nu känns det som att jag är redo igen!
Nu ska jag titta på min fina tapet, och dricka te och äta lite godis hihi! KRAM!!
